BUM 2014


Uppdatering av Lopprapport finns i detta blogginlägg från 27/5 2014

Strax innan mål…

Strax innan mål…

BUM – Borås Ultra Marathon 24 Maj 2014. Ett 45km (start i Hindås) eller 87km (start i Skatås) långt ultraterränglopp som går av stapeln för tredje gången iår. Förra året stod jag i Hindås redo att genomföra min ultradebut. Det kan finnas en väldigt kort redogörelse på jogg.se och om jag minns rätt och den finns så skall jag återkomma, lägga upp den här och försöka skriva ner än mer om detta lopp för det etsade sig fast i mitt minne, belöningsminne för att vara mer specifik.

(Februari)
Uppladdningen, eller upptrappningen, inför BUM 2014 – 50 miles, började när anmälan öppnade, dvs 6 månader innan startskottet ljuder i Skatås. Precis då, 24 november, hängde jag på låset, nåväl det är ju internätanmälan, och kom med god marginal med i årets lopp. Samtidigt hade jag några veckor tidigare trappat ner på löpningen pga inspelning av mitt bands tredje platta – jag kände helt enkelt att kroppen behövde vara så pigg som möjligt för att orka med trummande varje dag, efter ordinarie jobb och annat stök – så löpningen fick ta stryk av detta (även bandysäsongen försvann delvis pga inspelning men främst pga fingerskador).
När väl inspelningen började gå mot sitt slut kom det såklart – förkylningar. Jo, plural på det. Jag som aldrig blir direkt sjuk fick lida nästan en månad av både sjukdom och sviterna av det.

(Mars)
När december blev januari och ett nytt år påbörjades fick jag och Dísa svaret på varför det i år bara kommer bli jag som deltar i BUM, hennes planering var BUM45, men där i slutet av maj, då är det ingen bra idé att delta i ett långlopp med lilltrollet i magen.
Vi visste att mycket behöver ske, större boende, bättre anpassad bil, lugnare på musikfronten, helt enkelt styra upp skutan och segla stadigt in i framtiden. Jag bytte även jobb i skiftet januari/februari, och ställde upp på ett gig med ett gammalt band (eftersom det skulle bli lugnare med huvudbandet efter inspelning och slutmix).
Vad vill jag få sagt med det här? Jo, hur löser vi allt? Från att ha haft varsitt boende och ett löpplanerat år till att omplanera och strukturera upp allt från i princip noll. Och vad har detta med BUM2014 att göra? Precis ingenting och allting. Eftersom, det ständiga mantrat, löpningen är ingen separat företeelse utan en del av det som är vårt liv.
Just idag, en dag tidigt i mars, sitter jag här i vårt nya hus, med ny bil, nytt jobb och nya utsikter och väntar smått på att komma igång och flytta det sista stora lasset! För att sedan vad? Jo såklart börja gå på den något senarelagda upptrappningen till BUM!

Och nu, mot slutet av mars, är vi i princip färdigflyttade. Ja, i princip – det skräpar lite gamla källarstuvade saker kvar.
Det har varit både tungt och intensivt. Träning har fått bli mestadels alternativ. Och psykisk. Fram till denna vecka, den femtonde träningsveckan sedan anmälan till BUM öppnade påbörjade jag min egentliga träning. Och jag har fått en väldigt stor insikt i varför andras träningsupplägg, läs träningsscheman, faktiskt säljer. Började bläddra i Relentless Forward Progress och det Numbersdokument (Apples motsvarighet till Excel) jag gjorde inför förra årets 45km-lopp. Kopierade tabellen och klistrade in samt började föra in schemat för 40miles-100km med miles omräknat till km. För enkelhetens skull. Och för måttstandarden 🙂
Började från loppets dag och arbetade mig bakåt. Kom sedan, som jag precis nämnt, till vecka 15. Där började jag. Första tanken var att bara snegla på dokumentet som en liten hjälp, men insåg redan efter första passet att, det här måste jag följa, det här är den spark i röven jag behöver. Det här får bli prioritet. Jag kanske måste recensera boken och mig själv i ett inlägg för det känns som det finns mer att säga om det här. Men, känslan är faktiskt ok. Det är väldigt kort tid kvar, och ett par trösklar som faktiskt är för höga, men här ska allt pusslas in!

(April)
Vilken märklig insikt jag fick precis i detta nu, när jag egentligen satt mig ner för att göra iordning sajtens sidsystem och lite annat smått och gott för att göra allt lite bättre här. Att mitt löpschemas veckor ligger väldigt nära Dísas graviditetsvecka. Enligt schemat jag följer är jag i löparupptrappningsvecka 17, Dísa – hon är i grav.vecka 18. Märkligt. Ja, bara märkligt 🙂
Rent träningsmässigt börjar det gå lite upp och ner, små svackor kommer som sig bör när man helt plötsligt går på i en större träningsdos än vad kroppen har varit van vid det senaste. Men som sig också bör så följer en dagssvacka av en helt underbar topp dagen efter. Vi har så fantastisk natur här och att vi har möjlighet att vara den nära! En lika stor dos skyldighet att bevara denna frihet. Vi ÄR bortskämda. Allemansrätten. Ta den inte för given. Ta den för vad den är och vårda den. Det vinner vi alla på. Hur ofta tänker du på den?

(Maj)
Den här texten uppdateras kontinuerligt, så häng med även framöver!

/Anders

Relaterade poster

  • 50
    Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen,…
    Tags: är, år