Soteleden Terrängmarathon 2015


En arla lördagmorgon i början av maj 2014 begav vi oss upp till Bovallstrand för att springa mitt första lopp som gravid. Loppet var en lite spontan idé från Anders sida som passade in i såväl tränings-schema inför BUM50 miles, som i bådas tycke och smak när det kommer till typ av terräng och landskap!

SLTM2015

SLTM2015

Om jag minns rätt anmälde vi oss bara några veckor innan det var dags. Jag hörde mig för med arrangörerna IK Granit om det var ok att jag deltog som gravid i 5:e månaden, vilket det var, och anmälde mig således till den kortare distansen á dryga 12 km av Soteleden. I och med det spontana planerandet och med tanke på att jag var gravid minns jag att jag åkte upp genom Ranarike den där morgonen med ett ovanligt lugn inombords. Dagen som så var bara en kul utflykt och ett tillfälle att få njuta av lite Bohuslänsk natur medan Anders tävlade! Det där vanliga tävlings-pirret infann sig de facto inte förrän direkt efter loppet; då bestämde vi oss nämligen direkt att vi måste delta nästa år igen, men ta den långa distansen båda två! Vissa lopp måste bara göras om!

Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Loppet blev fullbokat inom 48 timmar efter att platserna släppts, vilket är fullt förståligt, och således hann jag inte anmäla mig. Jag ställde därför in mig på att träna vidare inför BUM istället men efter ett långpass i skogen för en dryg vecka sedan fick jag ett mail från IK Granit om att det fanns en plats på 21-km banan till mig om jag var intresserad…gissa om jag blev GLAD!?

In action SLTM21 km (Foto IK Granit)

In action SLTM21 km (Foto IK Granit)

Ännu en gång lite spontant och oplanerat begav vi oss således upp till Bovallstrand en arla lördagmorgon i början av maj, men denna gången med Líf utanför magen och mitt första lopp som ogravid!

I och med att jag inte var inställd på att tävla denna gång heller, utan snarare – likt Anders för ett år sedan – såg loppet som ett perfekt långpass inför BUM45 km om en månad + en test av val av kläder, matupplägg mm, så infann det där jättepirriga pirret sig inte denna gången heller…vilket faktiskt var ganska skönt!
Uppladdningen blev väl sådär dock. Vi firade Lífs 8-månaders dag på fredagen och maten fick jag inte till riktigt. Natten blev heller ingen höjdare då Líf sov ovanligt oroligt och dessutom vaknade ovanligt tidigt. Självfallet kunde jag inte sova i bilen upp heller, men jag kände mig ganska så pigg ändå. Solen sken, Bohuslän är alltid Bohuslän och med lite Trailrunnernation-pod i bilen så var humöret på topp ändå! När vi väl var på plats ca 1 timme före start så hann jag känna in stämningen osv likaså innan startskottet gick.

Soteleden är en vandringsled i Bohuslän som bjuder på en rad olika sevärdheter, vilken IK Granit har dragit sin bana för SLTM utefter. Någon dag måste vi vandra leden likaså, ty när man springer gäller det att ha koll på fötterna och se både upp och ner! Loppet består av 95% tekniskt krävande terräng över stenhällar, moss och myr, över äng och genom snårig skog. Här får man klättra och gå, springa och skutta, ducka för grenar och hoppa över trädstammar. Höjdskillnaden ligger på ca 420 höjdmeter. Är man ute efter en tid eller placering bör man ställa sig långt fram i starten, ty de första 5 km är som att springa på led med fokus på att inte trampa löparen framför på hälarna eller köra in näsan i någons röv haha.

In action SLTM21 km (Foto IK Granit)

In action SLTM21 km (Foto IK Granit)

Därefter lättar det dock upp lite och man kan springa förbi om man vill, eller stanna upp och njuta av utsikten (ett MÅSTE), och efter ca 8 km och framåt sprang jag ganska så ensam. Jag hade bara en kvinna med blå jacka ca 100 meter framför mig, vilket kändes tryggt där ute på banan. Tack för draghjälpen! 🙂
Jag, som gått in för att ta det ganska så lugnt, stod ganska långt bak initialt men började sedan kravla mig framåt när möjligheten gavs. Egentligen utan ambitioner; det var kroppen som fick styra och jag hade mer krafter än jag trodde!

Denna sköna känsla fanns kvar genom hela loppet och mer krafter än någonsin fick jag när Anders och Líf dök upp efter ca 10-12 km och hejade på samt vid sista vätskekontrollen då ett litet barn ropade att jag och tjejen i blått framför mig var bland de första damerna. Rent spontant kände jag att det inte kunde stämma, ty min känsla var inte att jag hade sprungit förbi speciellt många. Men orden drev mig ändå att pressa på lite och när jag kom i mål efter 2 timmar och 20 minuter, med leriga tights och geggiga skor, visade det sig att jag kom in som 6:e dam av 51 fullföljande damer! Minst sagt nöjd!

Topp tio (Foto IK Granit)

Topp tio (Foto IK Granit)

Liksom förra året kom pirret först efter loppet…då jag insåg att jag dels hade mycket mer ork och energi än jag trodde, vilket bådar gott inför BUM om ett par veckor, samt med tanke på att jag nästa år vill vara snabbare ute och få en plats för 44-km banan!

Stort tack för i år IK Granit! Bra jobbat även denna gång! Vi ses om ett år!

Líf undersökte om det var äkta guld i medaljen

Líf undersökte om det var äkta guld i medaljen