Risveden Terräng 2015


Anders:

Ja, det här blir femte året i rad som anmälan till RT är gjord, betald och siktet är taget på…att klara sig till målsnöret.

13’e Sep – dagen efter

Jag, Dísa, Johan (arbetspolare) och hans bror Niclas – vi kom alla i mål. Och vi hade nog alla olika målbilder av årets tävling. Förutom det gemensamma målet att klippa målsnöret. Niclas som opererade ett brutet nyckelben för någon månad sedan bara sprang på snabbast av oss alla. Imponerande helt klart. Han verkar vara lika dum som undertecknad när det kommer till träning/tävling med trasig kropp. Dísa var som vanligt snabb och tror hon klockade in på plats 18 (av 185) i damklassen – har jag fel får hon korrigera mig. Johan som hade ett uttryckt mål att ”inte komma sist iallafall” klarade med bravur sitt mål och var på vippen att plocka ännu en placering i slutspurten. Jag klarade av att få dubbla medaljer. Så allt gick i lås!

Bästa vinsten!

Bästa vinsten!

Och höften höll sig precis i schack. Smärtan fanns med men där den går över gränsen och får mig att halta passerade jag aldrig. Nog för att jag fick anpassa både fart och ofta korrigera teknik så gick det att bära upp hela rundan med en helt ok fart. Det blev som ganska ofta på tävling där det är blandat underlag att på stigar gick det för långsamt. Dock var det nog bra i slutändan. Men det gick som sagt var inte att öka på enklare underlag som grusväg eller asfalt som det avslutas med.
Det var det med hälsoläget. Jubileumsloppet RT 2015. Femte året. Och första året bansträckningen fick läggas om. Från 17,7 till 18,7 km. Med en bit mer rå terräng, nära nog obanat. Helt grymt bra sträcka. Tyvärr för iår så blev det ett par tre km grusväg innan man åter kom fram till originaldragningen av banan och asfaltsdelen – kan den vara en och en halv km kanske… där blåser det – alltid motvind 🙂
Hör och häpna; 18,7 km utan att kniven i höften satte sig. Det var nog i våras förra året som jag kunde springa så långt utan smärta. Eller efter BUM87km iallafall. Kan vara så att Lerum Vildmark förra året sprangs utan smärta men med sliten kropp. Det enda jag vet är att under Islandssemestern med tillhörande Laugavegurinn Ultra var det helt kört i botten med ordentlig smärta.
Gårdagen var en bra dag. Löpmässigt. Glömde som vanligt av att jag tog tiden själv -glömde stänga av klockan i mål- så får kika in på Risvedens hemsida och se vad jag fick för officiell tid.

Jenny (Attergrans Kroppsverk) vet var man ska klämma på ömma vader!

Jenny (Attergrans Kroppsverk) vet var man ska klämma på ömma vader!

har nog skrivit ganska mycket om loppet tidigare, men sammanfattningsvis så var det deltagarrekord, personliga rekord av samtliga som kom i mål iår och igen nära nog sommartemperatur. Samt ett helt klanderfritt arrangemang. Finns många att tacka och säga hej i efterhand! Så för nu lämnar jag skrivandet och återkommer med lite foton och annat. Och också lämnar över ordet till Dísa.

Efterloppskänslor?

Efterloppskänslor?

…och här tar Dísa således vid (och lägger in lite bilder till texten)…
Ja, vad ska man säga. Man tycks alltid ha tränat för lite, varit för sjuk, sovit för illa eller skadat sig taskigt nära ett lopp. I alla fall om man läser RR:s eller lyssnar på andra löpare i målgången efter ett lopp. Aldrig får man vara riktigt nöjd. Alltid kunde man ha gjort lite bättre ifrån sig. Undrar varför det är så? Något som är värt ett blogginlägg för sig självt kanske? Oavsett så innebär det ju på så vis att alla – eller i alla fall 98% av alla motionärer – springer på samma premisser ändå hehe! 😉
I vårt fall var det dock legitima skäl, helt klart. I alla fall för Anders och Niclas som båda imponerade djupt med sina prestationer, trots skadade kroppar och elaka smärtor. Själv har jag ju inte sovit bra sedan jag var 11-12 år gammal, så att jag de senaste nätterna sovit illa är ingen ursäkt. Lite halsont och mina sjuka tarmar är ju vardagsmat likaså. Så jag ska inte klaga på det heller…bara vara lite inbördes bitter! 😉

Jag sprang Risveden Terräng första gången år 2013. Efter det förändrades mitt liv radikalt. Från svart till vitt. Från död till levande. Som ni förstår var det kanske inte just bara den vackra banan, den sköna stämningen eller det fina vädret som orsakade detta, utan annat, men just detta lopp har således en väldigt speciell betydelse för mig personligen. Kanske var det just därför jag igår gav mig in i det hela utan större plan eller mål. Jag ville bara få uppleva känslan en gång till. Minnas. Leva. Och det gjorde jag.

Om jag frångår den personliga, inre resan och det inbördes lopp jag genomförde, så kändes de 18,7 km genom Risveden helt ok. Jag körde inte på max, vilket jag ångrar lite såhär i efterhand, utan mådde bara gött rakt igenom. I och med att jag föregående år satt i målfållan med en 12 dagar gammal Líf och inväntade Anders, så har jag alltså bara sprungit loppet en gång och minns inte riktigt banan och hade således  ingen koll på när den nya bansträckningen tog vid. Så jag nämner inte något om den.
Risveden är ett riktigt skönt terränglopp med varierande underlag och topografi där man kan trycka på ordentligt om man vill på sina ställen (beroende på var man är stark). Jag, som inte är så teknisk som jag önskar i terrängen, kunde köra på hårdare på grusvägarna och återhämta mig lite på smala och leriga stigar. Många andra gör nog tvärt om. Ett lopp för alla olika typer av löpare dock och helt klart ett perfekt första-lopp…

…vilket osökt leder mig in på vår vän Johan som ju, som nämnt tidigare, genomförde sitt första lopp igår! Grymt bra jobbat och sjukt snygg spurt! Vi får se vad vi lurar med honom på här näst! 😉

Johan spurtar i mål

Johan spurtar i mål

Avslutningsvis vill jag tacka Lífs farmor och farfar som ställde upp som Lífvakter medan vi var ute i skogen samt arrangörerna till Risveden Terräng för ett fantastiskt fint arrangemang detta år också!
Vi ses garanterat nästa år!!!

Nr 1

Nr 1

Relaterade poster

  • 69
    Både Anders och Dísa är nu anmälda till 18km. Lífvakt under loppet, till vilken vi redan nu riktar ett tack, är Anders syster Anette. Distans: 18,00 km Datum: 13 juni 2015 Arrangör: Lerum Friidrott - LSOK Mer info: www.lerumvildmark.nu Underlag: 35% grus, 65% terräng Plats: Lerum - Härskogen, Lerum, Västra…
    Tags: anders, år, km, är, lopp, just, riktigt, mål, klart, således
  • 51
    Jag kanske inte borde nämna att jag i skrivande stund sitter på jobbet och bloggar…men jag har faktiskt rast och det var ju ändå här det hela började – i alla fall ”det hela” som jag tänkte skriva om idag: Risveden Terräng! När jag fick min lilla nytändning med löpning för…
    Tags: lopp, risveden, är, år, terräng, anders, ju, mål