Lerum Vildmark 2015


Både Anders och Dísa är nu anmälda till 18km.

Lífvakt under loppet, till vilken vi redan nu riktar ett tack, är Anders syster Anette.

Líf var med under hela loppet

Líf var med under hela loppet

Distans: 18,00 km
Datum: 13 juni 2015
Arrangör: Lerum Friidrott – LSOK
Mer info: www.lerumvildmark.nu
Underlag: 35% grus, 65% terräng
Plats: Lerum – Härskogen, Lerum, Västra Götaland

Dísas ord:
Som nämnt tidigare blev det ännu en gång en spontan anmälan till Lerum Vildmark. Av förra året minns jag blickarna (jag var i slutet av graviditetsvecka 28 och hade således former därefter), den tykna armbågen i magen av gubben jag sprang förbi i mitten av loppet som uppenbarligen hade svårt att bli omsprungen av en kvinna – en gravid sådan till på köpet – samt vacker natur, en fin bana, sol och glada funktionärer. Jag minns också att jag hade tankarna fulla av allt som skulle göras innan avresan till Portland, USA, några dagar senare där jag skulle spela.

I år var jag väl mer fokuserad på loppet som så, även om jag helt ärligt främst såg det som ett träningspass i trevlig miljö! Sen var jag ju glad över att få springa tillsammans med Anders igen! Andra passet ihop sedan förra sommaren, första loppet sedan Finalloppet i Skatås 2013. Allt detta tack vare att Anette ställde upp som Lífvakt! TACK IGEN!

Precis nedanför djävulsbacken på slutet! Det är jag som är svartklädd och  längst bort i bild...Delar av banan var omdragen i år, vilket innebar mer gegga, lera, moss och myr – helt perfekt med andra ord! I och med att jag bara sprungit den korta distansen kan jag inte riktigt jämföra skillnaden, så det lämnar jag över den jämförelsen till Anders!
Vi hade väl egentligen ingen större eller uttalad plan, någon av oss, men med tanke på att vi inte visste hur Anders höft skulle må samt i och med att det plötsligt denna kalla sommar blev ganska så varmt just denna dag, så tog vi det relativt lugnt. Anders körde på och drog under de trixigare stigarna i början, medan jag gasade på mer och drog på grusvägarna.

Med BUM i färskt minne kunde jag inte klaga eller gnälla över de dyblöta myrmarkerna, de leriga stigarna eller den fuktiga värmen, förbanna mig själv över att ej ha tagit med mer dryck eller energi, i och med att det här fanns vätskestationer var 3:e km (!!!) eller göra annat än njuta av den fina terrängen!

Tanken på mördarbacken i mål piggade inte upp hehe, men med Líf och Anette påhejandes precis nedanför var det ändå lätt att ta sig upp! Någon spurt á la BUM blev det dock inte…inte i år, men kanske nästa år? Detta är helt klart ett lopp som kan få stå med på ”återkommande-listan”.

Men…hur gick det då? Tja, jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Efter loppet var jag ganska så tom. Vare sig nöjd eller missnöjd, vare sig glad eller ledsen. Jag bara var. Jag fick en 8:e plats av 39 damer (62 av 154 totalt antal deltagare) och sprang på 01:41:14. Någonstans fanns en viss besvikelse över att jag inte kände just något speciellt…men den känslan kommer jag att skriva mer om längre fram, då den inte har med loppet som så att göra.

Stort tack för ett fint och mycket välarrangerat lopp Lerum Friidrott!

Målfestis och bulle

Målfestis och bulle

Relaterade poster

  • 69
    Anders: Ja, det här blir femte året i rad som anmälan till RT är gjord, betald och siktet är taget på…att klara sig till målsnöret. 13'e Sep - dagen efter Jag, Dísa, Johan (arbetspolare) och hans bror Niclas - vi kom alla i mål. Och vi hade nog alla olika…
    Tags: är, mål, lopp, km, året, år, dísa, terräng, ju, banan