Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, […]
För ett par veckor sedan, i mitten av april, påbörjade jag ett inlägg med rubriken ”Ropar inte hej, men…”. I texten som följde var jag så tacksam över att ha fått vara relativt frisk och kunnat springa i över en månad (!) samt skrev om nostalgin över att ha kommit […]
Man får väl inleda med att meddela att vi har inte försvunnit. Tiden till att sitta ner och skriva har väl bara inte riktigt funnits där – eller inspirationen att blogga om löpning heller för den delen, när förkylning efter förkylning avlöst varandra sedan någon gång i november. Men, men…vi finns, […]
Idag firar vi att Island blev befriat från Danskarna, att Island blev en självständig republik – ett fritt land! Kortfattat så befolkades Island under 800-talet och förblev en fristat fram till slutet av 1200-talet då de tvingades knyta sig till Norge. Därefter följde Island med Norge in under Dansk flagg en period och förblev […]
Þar kemr inn dimmi dreki fljúgandi, naðr fránn, neðan frá Niðafjöllum; berr sér í fjöðrum, – flýgr völl yfir, – Niðhöggr nái. Nú mun hon sökkvask. Plötsligt rämnade allt. Ett svart hål öppnade sig nedanför mina fötter och en kall, känslolös, kort mening gav mig en svidande käftsmäll och en […]
Ja, var ska man börja? Februari blev onekligen snorets, halsontets, feberns, magsjukans, kräksjukans, nästäppans och trötthetens…och ännu-mera-snorets månad. Líf sjuk, jag sjuk, Anders sjuk. Om vartannat. Och vart tog löpningen vägen? Med bara en fungerande cykel (tack och lov den med dubbar) och kalla morgnar med isiga vägar, har vi […]
Gói blev Göjemånad blev februari blev vabruari…tiderna förändras, eller nja…kanske är det snarare vi som förändras? Våra livssituationer och förutsättningar. Både ur ett rent historiskt perspektiv och under sin egen livstid. I mitt minne innebär februari snö och vinter, skidåkning i de Svenska eller Norska fjällen och att sakta uppleva ljusets återkomst. En […]
Tystnad råder, men vi är här. Anders starkare än på länge och med full kraft påväg tillbaka, och jag blott gömd bakom mörka molns dunkla skuggor… Jag skulle kunna skriva inlägg här varje dag. Tankar är det ju inte brist på. Eller idéer. Men jag har svårt att se vem […]
November kom, såg och segrade. Mörk och grå slukade hon mig. Ruggig och rå tystade hon mig. Jag talar nog till viss del för Anders också. Men Líf är lika glad som alltid och idag skiner solen, min 1,5 veckor långa ont-i-halsen-hosta-med-extra-mycket-snor-och-huvudvärk börjar klinga av (vågar man säga det?) och […]
Nemo… Det är lätt att fastna i sanningen. Att bli kvar där utan möjlighet att ta sig loss. Att falla tillbaka i dess kyla famn, låta sig omslutas av hennes raka och ärliga ord och att förbittras över att man inte lyckas blunda för de samme. Det är lätt att […]
