Frustrerande


Kvarnsjön

Aj. Det gör ont. Vad gör jag nu!?

Jag behöver springa för att må bra. Både fysiskt och psykiskt. Det är nog många löpare som känner igen sig i detta.
Jag var således glad när jag lyckades få in en fin rutin för såväl studier som löpning där i september och början av oktober och såg för första gången på länge fram emot en höst där jag de facto skulle kunna få springa på dagtid, i dagsljus! Att kunna springa och dessutom få en daglig dos med ljus är som medicin för mig, något som gör att jag får ork och energi till både familjen och annat, och extremt viktigt just under årets mörkare månader!

Men så var det något som hände. Jag började få en liten känning i högra höften när jag sprang. Jag brydde mig inte så mycket om det dock eftersom det var ok när jag väl kom hem och efter ett pass. Men så fick jag ont i foten på samma sida. Först en liten känning just när jag sprang, och sedan ont och surrande, molande värk även efter löp och vid vila!
Mina tankar drogs direkt tillbaka till känslan jag hade när jag hade en stressfraktur för 5-6 år sedan i foten. Skillnaden då var dock att smärtan kom som en oförutspådd ”smäll”, dagen efter en tävling och att jag inte alls kunde stödja på foten utan kryckor under en vecka. Nu molade och kändes det främst obehagligt på ovansidan av foten. Skillnaden då var också att jag på arbetet var omringad av läkarkollegor, löpande sådana dessutom, som snabbt kunde titta på min fot, skicka mig på röntgen och ge mig en diagnos och omedelbar hjälp där utefter.

Nu har jag vilat, både aktivt (lite mtb i skogen t ex) och mindre aktivt (haft fullt upp med hemtentor och uppsatser och vab och har således varit extremt stillasittande), och testat lite kortare turer emellanåt. Förra veckan gick det bra att springa korta pass i 3 dagar i långsamt tempo, men sen fick jag rejält ONT och har vilat ännu en vecka. Nästan helt passiv vila bör tilläggas. Smärtan kom dock inte från foten, så en stressfraktur kan nog avskrivas (även om foten alltjämt ”känns” i vila fortfarande), men däremot från höften. Och höften känns nu med. Även när jag är stilla…eller kanske framförallt när jag är stilla!?
Vissa kvällar har jag haft svårt att somna bara pga av att det gjort så ont.

I ren panik har man ju googlat runt på alla möjliga sidor och sökt efter svar och framförallt lösningar. Men jag är vare sig läkare eller fysioterapeut, naprapat eller idrottsskadeexpert på något vis, så det känns som om jag famlar i mörkret ändå.
Och än mer frustrerande är väl att man inte riktigt vet vart man ska vända sig med sådana här problem, som den motionär man är….

Att ringa till Vårdcentralen känns meningslöst då människor med mer akuta problem känns viktigare att prioritera än en självförvållad motionsskada. Mina tidigare besök på just min Vårdcentral har heller inte varit någon positiv upplevelse (sena läkare, max 5 minuters besök, en riktigt otrevlig läkare som bland anar ifrågasatte min graviditet förra året osv), vilket gör att jag inte är så sugen på att slösa pengar där.
Att ringa en sjukgymnast kanske inte heller leder någon vart? Hur vet jag att denne är bra på idrottsskador? Den duktiga fysioterapeut Anders träffade för ett par år sedan, har börjat arbeta på en privat klinik i Göteborg och dessvärre har jag inte råd att söka mig till den privata sektorn just nu.

Jag misstänker själv att det är piriformis som spökar och att fotproblemen kom av att jag omedvetet snedbelastade foten i samband med att jag fick ont i höften när jag sprang. Att det skulle kunna vara en irriterad eller inflammerad piriformis är ju inte helt otroligt eftersom jag nu sitter mer än jag brukar, tyvärr gärna med benen i kors, och att jag av olika anledningar har spänt mig mycket mer än vanligt den senaste månaden.
Hur hanterar jag då detta? Hur går jag vidare…?

Börjar bli smått tokig. Behöver verkligen springa för att hålla huvudet i schakt!

Skall testa en kort tur nu och se om det blir bättre eller sämre.

/dísa

Kvarnsjön

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *