Ett år har gått…



…sedan vi fick vår älskade lilla Alva!
I fredags var det exakt ett år sedan vi med ilfart åkte till BB i Borås och med nöd och näppe hann in i förlossningssalen innan hon kom ut. Sedan dess har hon nog fått uppleva mer än många andra ettåringar. Redan som 8 veckor gammal fick hon följa med upp till Stockholm när jag (och Anders) spelade på Nalen och hängde backstage med Einar Selvik med flera medan vi var på scenen samt lyssna på Wardruna när de spelade dagen efter. Hon har fått flyga till Island, ridit islandshäst, träffat sin mormorsmor samt morfarsmor och -far, varit på semester i Småland, på Öland och i Blekinge, hängt med på flera vikingamarknader och andra historiska äventyr, gått på konsert med Grift, Noëta och Forndom. Och sen har hon ju fått springa en del med sin mamma i Thulen.

Men Alva är ju van vid att springa. Hon sprang sammanlagt 652,4 km tillsammans med mig när hon låg i magen. Sista passet ”inombords” genomfördes dagen innan hon föddes.
För någon vecka sedan uppkom ännu en tråd på jogg om löpning och graviditet där någon avråtts från att springa som gravid. Nu vet jag inte hela historien bakom just denna avrådan, men det är lite ledsamt att man inte uppmuntrar gravida att röra sig så mycket som de själva känner att de kan, vill och klarar av. Fysisk aktivitet är positivt för såväl mamman som det lilla barnet och kan man hålla igång, så är det ju bara bra. Jag är SÅ glad att jag hade bra barnmorskor med goda kunskaper under båda mina graviditeter, som uppmuntrade mig på alla vis, och som – istället för att avskräcka mig – vägledde mig rätt! Och jag fick, tack och lov, inga förlossningsskador eller men efter graviditeterna orsakade av vare sig dem eller att jag sprang under de samme. Kanske återhämtade jag mig snarare riktigt snabbt tack vare att kroppen ändå var ganska så stark och vältränad hela tiden (fast jag kände mig som en valross på slutet jag med, jag LOVAR)?
Men alla är olika. Kan man inte springa, så hoppas jag att man kan hitta någon annan form av träning som passar bättre! 🙂

När Líf var liten blev det väldigt mycket sprunget med vagnen! Jag räknade precis ut att vi sprang ca 592 km med Thulen. Vi fick in en fin vardagsrutin med löpning på förmiddagen när hon ändå skulle sova. Initialt sprang vi ju inga längre turer, men ganska så snart fick vi ju ändå upp såväl distans som fart (jag tror att mitt PB på 5 km är sprunget med vagn). På helgerna fick jag tid för långpass i skogen istället. Perfekt!

Med Alva har det inte varit lika lätt att få till samma fina rutin med löpning varje vardag. Till stor del för att Líf varit hemma på måndagar och fredagar och sedan bara gått 5 timmar/dag på förskolan tisdag-torsdag (har ingen syskonvagn för löpning). Jag har heller inte hunnit få till samma distanser med Alva i vagnen de dagar Líf varit på förskola eftersom jag har haft bråttom hem för att hinna hämta Líf, ge Alva mat innan vi hämtar osv. Ja, det där pusslandet och att försöka tajma barnens mat- och sovvanor har liksom fått gå före mitt behov av att springa (så klart). Men det hann bli en hel del barnvagnslöp med Alva ändå. Ca 262 km sprang vi tillsammans nu under våren och sommaren!

 

Alva och Líf

Nu har den nya vardagen börjat ta lite form och sätta sig. Anders skolar in Alva på förskolan (2:a veckan nu) och Líf får också (äntligen, tycker hon) vara mer på förskolan med sina kompisar. Mycket roligare än att vara hemma med mamma och en lillasyster som ändå inte gör som hon säger hehe. Själv har jag satt mig i skolbänken igen, men läser på distans och kan således unna mig ett lunchlöp mitt på dagen….i SKOGEN. Det är helt enkelt där jag hör hemma, som sagt.

Anders har åkt på dagisbaciller. Dessa hemska monster. Men i övrigt springer även han mer och mer smärtfritt, vilket är hur gott som helst!

Nog låter det som om det finns lite hopp om det mesta här…men som de pessimister/realister/trötta småbarnsföräldrar med tidigare erfarenhet av dagisbarn på hösten/vintern vi är (haha) är vi beredda på ännu en höst och vinter med ihållande snor och feber, halsont och huvudvärk. Förskolan är underbar….men NÄR slutar barnen snora!?

Nåja. Man får springa när man kan helt enkelt. 🙂

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN ALVA (17-09-22)

Relaterade poster

  • 61
    Nej, maj månad blev inte mycket att hänga i granen för min del. Ett par veckor sjuk, någon vecka med sjuka barn och nya sovvanor för Alva som hindrar löpturer på förmiddagarna. Annat var det för Anders dock, som kanske är den som borde sammanfatta föregående månad i textform...han springer…
    Tags: är, líf, springa, anders, alva, löpning, km
  • 56
    Man får väl inleda med att meddela att vi har inte försvunnit. Tiden till att sitta ner och skriva har väl bara inte riktigt funnits där - eller inspirationen att blogga om löpning heller för den delen, när förkylning efter förkylning avlöst varandra sedan någon gång i november. Men, men...vi finns,…
    Tags: är, ju, springa, líf
  • 53
    Ja, det är nog de facto så; jag har aldrig varit i så bra löparform, även om jag ens knappt vågar tänka det - än mindre uttala det högt! Jag har kanske inte mycket att komma med när man jämför med andra, men det är inte det som är grejen…
    Tags: är, ju
  • 52
    Borås Ultra Marathon - 87km terränglöpning mellan Göteborg och Borås. "Vem vill springa detta mer än jag?" - så löd tävlingsskaparens fråga inför BUM förra året. Då liksom nu var det en hel del som delade samma tanke. Iår var 120 löpare anmälda för start i Skatås för den långa…
    Tags: är, km

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *