Tre år har gått…


Líf på sin 3-årsdag

…sedan vi fick vår älskade lilla Líf! I fredags, den 1 september, fyllde hon 3 år – något vi firade med grill ute i skogen tillsammans med farmor och farfar i vackra Dammsjöås! Det blev en riktigt fin dag och jag tror att vi vuxna är minst lika nöjda som barnen! Det finns få ställen som jag mår så bra på som när jag är i skogen. Liksom när man har sprungit ett långpass, sprider sig ett sådant otroligt lugn inombords. Det är helt enkelt i skogen man hör hemma…

Farfar och farmor med sina småtjejer

Jag har tidigare skrivit om hur vi resonerade kring löpning och småbarnsföräldraskap innan vi fick barn. Det vi trodde att skulle bli störst aber då var väl delvis att kroppen inte skulle återhämta sig speciellt snabbt efter graviditeter och förlossningar (vilken den ju gjorde ganska omgående – kanske just tack vare att jag kunde hålla igång in i det sista med löpningen, cykel och promenader?), att tiden inte skulle bli svår att pussla med, att vi skulle vara för trötta pga sömnlösa nätter osv. Inte hade jag för min vildaste fantasi kunnat tänka mig att virus, snor, förkylningar, halsont, huvudvärk och feber skulle vara den största käppen i hjulet!? Nog för att jag vet att barn ofta blir sjuka, men detta är ju absurt. Så snart dagis kommer igång…så kommer snoret som ett brev med posten (eller ja, så kanske man inte kan säga i dagens läge eftersom det ju är allmänt känt att PostNord inte jobbar som de ska*……men ni fattar vad jag menar).
I lördags vaknade en hostande Líf och klagade på halsont. Hon är ganska pigg ändå och säger sig inte ha ont i halsen nu, men näsan rinner och hon har legat och snorat och hostat mig rakt i ansiktet hela natten….så ja, nu är det väl såväl min som Anders tur. Lagom till Risveden Terräng……………… 🙁

Suck. Trött blir man. Orkar inte bli sjuk igen…tråkigt för barnen, tråkigt för oss vuxna och tråkigt på alla vis det går!

Men, som en klok Anna kommenterade sitt första pass efter ett feberuppehåll häromdagen, så kanske man ska vara tacksam för de pass som blir av snarare än att gräma sig över alla de pass som inte blir av!
Vi får väl se hur veckan utvecklar sig och jag är ändå ganska så glad över att ha fått till några av mina favoritpass den senaste veckan!

/dísa

* och ja, vi är kanske lite extra bittra på omnämnt företag just nu då vi väntar på ett paket som skulle ha kommit i måndags. Det är enligt spårningen levererat till byn och står och väntar någonstans i Alingsås, men levereras inte till oss….??? Inget svar från kundservice osv heller.  >:C

Relaterade poster

  • 80
    Ja, det är nog de facto så; jag har aldrig varit i så bra löparform, även om jag ens knappt vågar tänka det - än mindre uttala det högt! Jag har kanske inte mycket att komma med när man jämför med andra, men det är inte det som är grejen…
    Tags: är, ju
  • 70
    Nemo… Det är lätt att fastna i sanningen. Att bli kvar där utan möjlighet att ta sig loss. Att falla tillbaka i dess kyla famn, låta sig omslutas av hennes raka och ärliga ord och att förbittras över att man inte lyckas blunda för de samme. Det är lätt att…
    Tags: är
  • 66
    ...har nu gått sedan livet förändrades totalt. Från att ha varit mer död än levande i så många år började något plötsligt glöda inombords i samband med att jag träffade Anders, för att sedan bryta ut i full brand när vi den 1 september 2014 fick vår fina dotter Líf! Ja, ni får ursäkta den…
    Tags: är
  • 66
    Då jag gissar att många av er som läser detta är löpare, och kanske speciellt långdistanslöpare, så tror jag att ni alla vid något tillfälle har fått problem med mage-tarm under ett pass eller ett lopp och att runner's diarrhea är ett välkänt begrepp, oavsett om man råkat ur för…
    Tags: är

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *