Tolfte av tolv


Det var mycket som hände i december egentligen. Dom där uppsatta målen som skulle vägleda resten av året, dom ignorerade jag efter två veckor passerat av december pga tredje veckan blev helt träningslös. Förutom cykelpendling och jobb var kroppen sjuk.
Hade jag bara fått springa på normalt så hade 1572km inte varit svårt att nå. Efter julaftonsrundan (jodå, efter julmat och annan mat sprangs det, inte innan) så tror jag det var dryga milen per dag och jag skulle få ihop 1572km. Gav det trots allt en chans. Och med två ungar ganska rejält sjuka med allt från feber, hosta, snor, spy & klängsjuka så var varje morgon utan att själv bli smittad och varje pass ren bonus.
Men det höll i sig. På nyårsafton passerades 1572km. Ren tur? Ren tillfällighet? Bägge delarna!

Den sista månaden såg ut såhär:

V48: 40,2km
V49: 32,1km
V50: 0km
V51: 48,0km
V52: 56,8km

Månadssumman: 177,1km

Totalt: 144,3km + 75,6km + 42,3 + 38,6 + 104,7 + 165,1 +169,5 + 169,3 + 163,7 +190,1 133,9 + 177,1 = 1574,2km
Årsprognos: 1574,2
Snitt/månad totalt: 131,2km
Balans fågelvägen (årsprognos): 2,2km
Balans bilvägen (årsprognos): -426km

Lite smått fel om man jämför med statistik på jogg.se men det är får vi kalla decimalutjämningar över året. Resultatet här och resultatet där är på plussidan ändå.

Med kommande år blir det inte ett enda uttalat mål. Och inte heller någon längre reflektion över 2016.

Reflektionen kommer här:

Höften har gjort mindre ont under året sedan bandyskadan för 3 år sedan.
Lerum Vildmark var den skonsammaste och bästa hittills.
Risveden Terräng var den bästa sträckningen hittills.
Ale Trailrace var ett perfekt, nytt, lopp.
För få långa pass – men har man en skadad höft så blir det så.
För få snabba pass – se ovan.
Turf har varit väldigt bra för höften = långsamma intervaller.

Vad som hänt i familjen kommer Disa skriva mer om.

Ses under 2017!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *