Två år…


…har nu gått sedan livet förändrades totalt. Från att ha varit mer död än levande i så många år började något plötsligt glöda inombords i samband med att jag träffade Anders, för att sedan bryta ut i full brand när vi den 1 september 2014 fick vår fina dotter Líf! Ja, ni får ursäkta den höga grad av ostighet denna inledande mening må innehålla, men om ni känner till hela bakgrunden så är den de facto berättigad hehe!
IMG_6372

Hur som haver, så är det idag två år sedan vår lilla löpardotter föddes…en lång och utdragen historia, men väl värd varenda droppe blod, svett och tårar och uppenbarligen inget som avskräckte mig för att eventuellt hamna i samma situation igen med tanke på vilket tillstånd jag är i nu (ja…jag ska försöka komma ihåg dessa rader när jag nu snart ligger där igen och undrar vad fan jag har gett mig in på hahahaha)!

Lífs första live-konsert utanför magen! Inne i magen fick hon både vara med sin mamma på scen samt höra sin pappa vid ett flertal tillfällen!

Lífs första live-konsert utanför magen! Sjukt kul att se sin pappa bakom trummorna på scenen! Inne i magen fick hon både vara med sin mamma på scen samt höra sin pappa vid ett flertal tillfällen!

Likheterna graviditeterna emellan må i mångt och mycket vara mer eller mindre identiska, men en stor skillnad bär jag med mig denna gång: erfarenhet och kroppskännedom!
Tack vare detta har jag både kunnat springa mer och längre nu i slutet av graviditeten eftersom jag med tidigare erfarenhet i minnet förmått mig att sakta ner tempot och känna efter på ett annat vis än 2014. Hade det inte varit för alla sjukdomar under årets inledande månader, så hade jag nog kunnat springa på bra mycket mer där under denna graviditet likaså!
Skärmavbild 2016-09-01 kl. 20.48.51

Igår gick jag in i graviditetsvecka 37 och rent teoretiskt kan bebisen bestämma sig för att titta ut såväl redan i natt som om 5 veckor. Att inte veta kan vara påfrestande, men samtidigt så vet vi ju att det inte är något man kan styra.
Vad som slog mig när jag var ute och sprang igår, var dock att jag troligen kommer kunna springa på fram tills det är dags! I alla fall i någon grad! Vissa löpturer känner jag mig pigg och stark, medan andra är tyngre…men så sent som föregående vecka var jag övertygad om att jag skulle fixa att springa Risveden Terräng när jag på förhållandevis ”lätta ben” tog mig runt över 11 km och dessutom mådde bra därefter! Men ja…vi får väl se. RT går av stapeln nästa helg (10 september) då jag är inne i vecka 38 och en halv och går inte direkt i en terräng som är att leka med. Men bra sugen är jag banne mig hehe…
IMG_6240

Häromdagen läste jag ett blogginlägg som ställde sig lite frågande kring varför man ska springa/träna så långt in i graviditeten eller varför det finns en viss hets kring att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Jag har ingen som helst lust att argumentera eller diskutera detta med någon och författaren till det inlägget får definitivt tycka och tänka vad hon vill, men för mig har löpningen varit helt essentiell just under denna graviditet och något som jag har behövt för att må bra inombords med tanke på omständigheter som rör livet i övrigt (löpningen är ren terapi alltid, men speciellt när saker och ting är lite mörkare än vanligt i sinnet…något som få kan förstå om de inte har varit inne i mörkret själva).
Jag må få en hel del blickar och har även hört spydiga, missunnsamma kommentarer från folk (läs ”andra kvinnor”) när jag varit ute med min mage och skumpat runt, men likaväl uppmuntrande hejarop från en och annan glad och nyfiken pensionär på cykel. Dessa får dock rinna av relativt fort, ty det är vad som händer i kroppen och framförallt i huvudet som gör att löpningen är viktig för mig.
Hade jag sprungit för att försöka hålla vikten nere eller för att prestera något alternativt för att visa upp mig på något vis, så hade jag nog inte kunnat nöja mig med ”bara” 3 km i 6:30-fart då och då de dagar kroppen är tung eller endast hållit mig till löpträning tror jag?
Jag vet inte. Jag springer inte med någon annans huvud eller någon annans kropp…jag springer för min och Lífs och bebisens och kanske emellanåt för husfridens skull haha! Den psykologiska biten; att ha en rutin, att komma ut i frisk luft, att få endorfiner, att lära känna och lyssna på sin kropp och att framförallt göra det för min egen skull, det är den som är den viktiga! Hur andra gör är relativt ointressant måste jag säga.
Skärmavbild 2016-09-01 kl. 20.46.55

Egentligen hade jag tänkt sammanfatta augusti månad med detta inlägg, men texten har redan hunnit bli lång och jag kan väl i korta ordalag säga att jag ALDRIG trodde att jag skulle skrapa ihop såhär många ”lyxrundor” när de nervrelaterade ilningarna började göra sig påminda i slutet av juli! Inte trodde jag att jag skulle få ihop fler 3-milarsveckor heller för den delen, så jag är mer än nöjd!

De veckor/dagar som – eventuellt – kvarstår kommer att bestå av att jobba med musik och scen-dekor inför spelningen i november liksom till att komma i ordning till 100% här hemma efter diverse renoveringsprojekt vi kom på att vi måste få klara lite såhär ”i sista stund”. För att inte stressa sönder kommer jag försöka putta in en liten löptur i sakta gemak de dagar kroppen är villig att ställa upp på detta, om inte annat för att sedan kunna sova bättre och för att samla de tankar som annars bara rusar.

Grattis igen, min älskade lilla löpardotter Líf! Två år går undan!

/dísa

Til hamingju með afmælið elskan mín

Til hamingju með afmælið elskan mín

 

 

Relaterade poster

  • 100
    Att "allt händer på en gång", upplever vi nog alla titt som tätt...och visst är det ofta så, oavsett om det handlar om trevliga eller mindre trevliga ting i livet. Just nu är det väldigt mycket så i vår familj sedan vi - bokstavligt talat - blev med hus över…
    Tags: är
  • 100
    Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras, skriver ordboken. Frustration är den känsla som nu fyller min kropp, skriver jag. För någon dryg vecka sedan gladde jag mig i tanken över att jag troligen skulle möta en ganska så frisk…
    Tags: är
  • 100
    Nemo… Det är lätt att fastna i sanningen. Att bli kvar där utan möjlighet att ta sig loss. Att falla tillbaka i dess kyla famn, låta sig omslutas av hennes raka och ärliga ord och att förbittras över att man inte lyckas blunda för de samme. Det är lätt att…
    Tags: är
  • 100
    Då jag gissar att många av er som läser detta är löpare, och kanske speciellt långdistanslöpare, så tror jag att ni alla vid något tillfälle har fått problem med mage-tarm under ett pass eller ett lopp och att runner's diarrhea är ett välkänt begrepp, oavsett om man råkat ur för…
    Tags: är

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *