Helt sjukt…


Ja, var ska man börja? Februari blev onekligen snorets, halsontets, feberns, magsjukans, kräksjukans, nästäppans och trötthetens…och ännu-mera-snorets månad. Líf sjuk, jag sjuk, Anders sjuk. Om vartannat. Och vart tog löpningen vägen?
Med bara en fungerande cykel (tack och lov den med dubbar) och kalla morgnar med isiga vägar, har vi dessutom fått pussla med en bil och en cykel de dagar vi väl kunnat jobba. Så fysiskt aktiv känns som det sista man har varit. Min kropp känner sig som en degig och svag Barbamamma. Helt död.

Man vågar knappt säga att man är påväg tillbaka, ty det lär ju straffa sig direkt, men om jag är helt kry i morgon så är tanken att jag i alla fall ska avsluta februari med minst två löpturer (tur att det är en skottdag i år haha)! Får bli lugnt och försiktigt. Bara njuta av solen och skogen.

Idag var jag och Líf ute och cyklade och lekte i vårsolen (jo, det var sol och flera plusgrader idag…helt klart vårkänsla!!!) och vilken lycka att få upp pulsen lite!!!

Äntligen!

Äntligen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *