I troldskog faren vild 2


De entede Tøsens Hiemkomst
Hun vaer i mørck Skog faren vild
Sneens Tepper hafde bredet sig hen
Paa Stien hiem – hendes eeneste Ven

Om hun bare kunde
Folge Stiernernes Baner
Ey hun skulde vildfare
Blandt disse mørcke Graner

Skogens mørcke Arme forbarmede sig ofver dend fremmede Giæst
Giorde hende vaer i siine inderste Tankers Veemod
At i Bergekongens Kammer tørstes efter Christenblod

De Underjordiske:
”Det nærmer sig stille: Een sørgeklæst Pige
Sidder derinde med foldede Hænder
Hun sender een Bøn til det himmeldske Rige”

Ofver hendes Hode
Det drybber fra Qviist
Draabe for Draabe some Blodet
Fra Kroppen til Jesu Christ

Pigen:
”Aa, eismal i ein uggin Skog
Eg kjenn at i Kveld
I Kveld tenkjer ingen paa meg”

Norsk poesi, tonsatt av Ulver då det begav sig 1994 (Capitel 1: Bergtatt). Inte sällan ekar deras toner mellan mina öron när man befinner sig där ute i skogen – utan att jag behöver ha i några lurar, ty lurar är väl det sista man behöver när man är ute i skogens egna orkester? Speciellt nu på våren. Att vakna till koltrastens toner, att höra ekorrarnas tjatter, njuta av korparnas flaxande…man ryser av välbehag vid blotta tanken.
Idag flög inte bara en och annan musikalisk ton förbi, utan tankar av alla de slag. Bättre och sämre. Goda och onda. Pigga och trötta.
Nog för att jag har svårt att hålla tyst, fatta mig kort när jag skriver osv – ni kan ju tänka er hur det låter i mitt huvud haha! Tur att det bara är jag som hör. Vem är egentligen intresserad av någotdera?

Líf Askja

Líf Askja

Skogen gjorde gott idag. Som alltid. Det är helt klart där jag hör hemma. Mötte inte en mänsklig själ där ute, fick kämpa i uppförsbackarna, njuta av mina nya skor (Merrell Bare Access 3…dock inte så lämpade i just denna terräng, men goa ändå), se vackra landskap, bli lite nostalgisk, hann tänka på framtiden och det som en gång var (inte bara skivan med samma titel, på tal om god norsk black metal from back in the days hehe) samt bli riktigt trött i benen och inte bara i armar/rygg så som under veckans tidigare rundor där vagnen sinkat mig lite. Jag visste att Líf och Anders hade det gött tillsammans på sin promenad och jag kände mig för ovanlighetens skull inte i vägen någonstans. I skogen kan man bara vara. Bli uppslukad.

I mitt huvud är detta inlägg långt. Men jag stannar här. Och nu.

 


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “I troldskog faren vild

  • Johan

    Fint skrivet 🙂
    Jag är själv helt splittrad, å ena sidan känner jag för skogen precis som du skriver, i varje fall det på Svenska haha (plus för mig är lukterna lika viktiga som orkestern, om man nu inte räknar det till orkestern), men samtidigt känner jag också för havet/kusten, de kala klipporna och den vindpinade växtligheten mm.

    Skulle vara svårt att välja mellan dom så det är gott att ha tillgång till båda 🙂 !

    • Dísa Ástriðardóttir Åhman Inläggsförfattare

      Jo, nog är dofterna av lika stor vikt!
      Du bor ju helt klart på rätt ställe; tillgång till djupa skogar här, och karga klippor och öppet hav bara en liten bit bort!
      Själv är jag dock ingen havsmänniska, det isländska blodet och min väskustuppväxt till trots. Jag hör hemma i skogen bland mossa och barr, i lä av träden och i tystnaden – med det sagt, så tycker jag ju ändå om kusten också såklart! 🙂 Allt har sin charm!