Vid Trollsön

BUM 2015


Så här dags för ett år sedan smidde vi storslagna planer för 2014. Vi satte upp mål och drömde.
Tänker man tillbaka på det, så var det väldigt många mil vi skulle utsätta våra kroppar för, otroligt många timmar vi skulle spendera till skogs och extremt slitna skor vi skulle bära såhär i slutändan av det år som skulle bli vårt…och nog blev det vårt alltid, även om målen vi då satte upp snabbt formades om och något än större hände oss än alla otroliga lopp i världen tillsammans!

Mjörn 30 November

Mjörn 30 November

Nej, året är inte slut förrän om en hel månad och vi skall inte summera vad som varit och vad vi lärt oss riktigt än. Men en stor lärdom är väl att saker och ting inte alltid blir som man har tänkt sig…och att det kan innebära att saker både blir bättre och sämre.

Hur som haver, så kan man ju inte låta bli att försöka spana in liiiiite i framtiden i alla fall. Kanske med en annan ödmjukhet denna gång, och beredda på att skador liksom stora livshändelser kan komma emellan! Livet är i ständig rörelse och just nu, med vår lilla trollunge hos oss, snurrar allt runt mer än någonsin! Underbart!!!

Vid Trollsön

Vid Trollsön

Ett av de mål som jag personligen satte upp föregående år var, som bekant, att springa BUM45 km under våren. Sista söndagen i November 2013 satt vi således hemma hos Anders och anmälde oss på slaget då anmälan öppnade kl 09:00 på morgonen, innan vi gav oss ut och sprang vill jag minnas. Anders skulle ge sig på den längre sträckan, 50 miles/87 km och jag den – i sammanhanget – kortare. Som ni vet, så stod både Anders och jag där i Skatås en vacker lördagmorgon i maj 6 månaders senare med Anders på startlinjen och mig vid sidan om. Jag körde ju en egen 24-timmars Ultra i Borås ett par månader senare istället. 😉
Att se Anders komma i mål i Borås efter BUM50 Miles, lyssna på hans löparupplevelse och att höra alla löpare runtomkring, att känna stämningen och insupa doften av genomsura löparskor och svettiga kroppar den där dagen i maj fick det att skrika i hela kroppen: JAG VILL OCKSÅ! Och nu skall det ske!
Idag öppnade anmälan til BoråsUltraMarathon och jag är anmäld. Om 6 månader står jag där, i Hindås, och ger mig ut på äventyr i skogarna!

Vid Trollsön

Vid Trollsön

Glädjen är total, men vemodig likaså. Jag ville ju springa där med Anders. Vi har inte samma tempo och hade knappast hållit oss sida vid sida. Han hade troligen sprungit en annan distans, ja helst testat den nya distansen för BUM på 100 miles om jag känner honom rätt, men det spelar liksom ingen roll – man springer ju tillsammans ändå! Han är ännu inte säker på hur han skall göra.
Våra storslagna mål och planer genomfördes ju de facto till stor del av Anders och hans kropp har fått utstå många mil och många timmar till skogs och det är dessvärre inte bara hans skor som är slitna, utan även hans kropp. Höften spökar och målen för nästa år handlar just nu främst om rehab. Anders skall själv få skriva om detta, om han vill, och jag hoppas innerligen att den där kroppen tar sitt förnuft till fånga och blir helt skadefri BUM(S)!

Utöver skadade kroppar så har vi ju även numera vissa praktiska ting att ta hänsyn till. Imorgon fyller Lilltroll 3 månader och om ett halvår är hon alltså precis 9 månader gammal! Man kan ju inte vara borta hur länge som helst eller förlita sig på att kreti och pleti vill ställa upp med skjuts hit och dit när vi vill springa osv, så ja vi får se hur det blir.

I övrigt så börjar förkylningen släppa något så när, men jag är ännu inte i form att springa. Hade annars som mål att springa i morgon, men vi får väl se. Anders kör på med sin rehab så gott det går, men det är svårt att få in nya rutiner för vem som helst! Det jobbas på detta! 😉 En ny flytt stundar snart och ja…var det någon som sa att det snart var jul? Lite ledighet tillsammans är vad jag önskar mig!

Mer om vilka mål vi har och hur vi skall ta oss dit nästa år kommer inom kort!
Nu säger vi hejdå till gråa November och tar sats inför upploppet av detta år!

/dísa

Relaterade poster

  • 56
    Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen,…
    Tags: är, år
  • 54
    Ja, det är nog de facto så; jag har aldrig varit i så bra löparform, även om jag ens knappt vågar tänka det - än mindre uttala det högt! Jag har kanske inte mycket att komma med när man jämför med andra, men det är inte det som är grejen…
    Tags: är, ju
  • 51
    Eller för 3 år sedan eller kanske för 5 år sedan? Träningsdagböcker är bra till mycket. Bland annat så hjälper det minnet, visar hur man utvecklas och dessutom kan de inspirera. Såhär en dryg månad innan BUM insåg jag att jag - förvisso som vanligt - inte riktigt har lagt upp…
    Tags: är, år, bum, springa, anders, ju

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *