Idag, 2,5 mån efter sista löprundan pre partum....6 veckor och 5 dagar post partum!

Back on track 4


Ja…idag tog jag dem; de första löpstegen i år som ogravid, de första skutten i spåren efter förlossningen, de första minuterna utan att vara med min älskade lilla Líf sedan hon föddes.
Märklig känsla. Mäktig känsla.

Förberedelser:
Innan jag gav mig ut pumpade jag ut och ammade brösten ordentligt samt såg till att ha en mjuk amningsbh med amningspads i + en lagom tight sport-bh utanpå (vi har nog alla en ganska så väl sliten sport-bh någonstans i skåpet – rota fram den 😉 ).
På inrådan av de kunnige (löparmammor, min barnmorska och läkarkollegor) så skulle jag ha en tena i trosan, men det fanns inte hemma så det fick bli vanligt trosskydd. (Så här i efterhand så förstår jag nu varför man ofta får Tena i ”goodiebagsen” i samband med lopp hehe)

Ute i spåret:
Som utlovat så tog jag det väldigt, väldigt lugnt, både med tanke på den stukade foten och med tanke på kroppens tillstånd…och de facto att jag inte sprungit på nästan exakt 2,5 månad! Jag tittade inte på klockan en endaste gång, utan förlitade mig på känslan och gjorde – som man så många gånger under graviditeten blivit uppmuntrad att göra – lyssnade på kroppen!
Jag valde en runda med en stor andel mjukt underlag (skogsstig) samt backar för att bromsa in mig själv lite (inte för att jag brukar springa speciellt snabbt, men när viljan är stor kan det vara svårt att bromsa in även mig).
Och jag njöt så in i hel…!!!

Känslan var fri och oväntat lätt. Sist jag sprang vägde jag 8 kg mer samt hade en rejäl kula på magen, det var +28-30°C och sol och jag var rädd för den där foglossningen som då och då spökade för mig. Idag var det +9°C och nästan duggregn, jag hade mer jämnvikt haha och inte ont någonstans!
Flåset fanns där, men musklerna har helt klart omvandlats till oidentifierbar play dough som skumpar och skvalpar! 😉 Inte så konstigt kanske.

Min stukade fot kändes ok, men den KÄNDES…vilket oroar till viss del. Får se hur det utvecklar sig.

Nu får det bli fokus på att komma tillbaka, bygga upp min play dough till något identifierbart och KNIPA, KNIPA, KNIPA.
Till min hjälp har jag Eva Fridman och Tine Bishop vid min sida! Dessa två inspiratörer har snällt låtit sig intervjuas av en rådvill nybliven mamma och deras svar kommer inom kort att dyka upp i minst två inlägg här på bloggen för att även kunna hjälpa er andra som vill komma igång efter förlossning! Jag inleder med Evas erfarenheter av mammaträning samt kunskaper i rollen som sjukgymnast och tränande mamma.

Lycka till alla som springer Sandsjöbacka i morgon!!!

Nu skall jag gosa med Líf! 30 min utan henne var LÅNG tid…!!! 😉

/dísa

Sista löprundan pre partum, gravvecka 35

Sista löprundan pre partum, gravvecka 35

Idag, 2,5 mån efter sista löprundan pre partum....6 veckor och 5 dagar post partum!

Idag, 2,5 mån efter sista löprundan pre partum….6 veckor och 5 dagar post partum!


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 tankar om “Back on track

  • Pernilla Andersson

    Vilken underbar blogg. Blev så glad när jag i googlandet efter andra saker kom in på er hemsida Disa.
    Grattis till er vackra lilla tös.
    Pernilla

    • Dísa Ástriðardóttir Åhman Inläggsförfattare

      Hej Pernilla!
      Kul att höra av dig och att du gillar bloggen! 🙂
      Misstänker att du också springer fortfarande, om du hittade hit? 😉 Grymt bra!!!
      kram

      • Pernilla Andersson

        Hej Disa!
        Grym blogg måste jag säga.
        Ja jag springer allt fast just nu är det uppehåll då jag fick problem med diskbråck för 2 månader sen. Men jag ska tillbaka så med sjukgymnastik och promenader ska jag nästa år komma igång med mina löpturer. Saknar de så fruktansvärt mycket. Blir ju alldeles rastlös av att inte få springa.
        Kram

        • Dísa Ástriðardóttir Åhman Inläggsförfattare

          Tack, tack Pernilla! 🙂
          …men, NEJ! Usch och fy! Hoppas att du får bra hjälp från sjukgymnasten och att du kan komma igång utan problem sen!