Steriliserad bröstpump och klocka på laddning

Imorgon smäller det!!!


Steriliserad bröstpump och klocka på laddning

Steriliserad bröstpump och klocka på laddning

Här till höger om mig ligger nu min klocka och laddar upp sig efter att ha fått vila sedan jag i somras, i graviditetsvecka 35, sprang min sista runda pre partum.

Till vänster ligger lådan och beskrivningen till den nyinförskaffade bröstpumpen, som i sig själv står på spisen och steriliseras i kokande vatten.
Och här sitter jag och laddar upp, kokandes av förväntan inför i morgon, då jag skall ta mina första löpsteg 6 veckor och 5 dagar efter förlossningen!

Igår var vi hos min fantastiska barnmorska (jag skulle kunna skriva ett långt inlägg bara om henne…tack Helene på mvc i Partille, du gjorde min resa fram till att Líf tittade ut trygg och vacker) på ett avslutande besök. Det hela kändes lite vemodigt på något vis, men var samtidigt skönt och spännande. Vi sammanfattade graviditeten från första besöket i januari 2014 till och med förlossningen och vart vi är idag och vid tillfälle så skall jag skriva mer om detta då det är en fysiologiskt intressant resa i sig (kortfattat så har min kropp och mina värden bara mått bättre och bättre för var besök som gått, vilket var något oväntat…i alla fall för mig). Vi tog också en del prover, vägde mig samt gjorde en gynekologisk undersökning. Allt var bra och utan att bli alltför intim, så var allt återställt till det normala igen!
Då jag haft fördelen att må så bra som jag har mått, fick en förhållandevis komplikationsfri förlossning med blott några stygn och att jag rent fysiologiskt känner mig helt återställd idag (känner heller inte av de lilla foglossning jag hade), så var jag mest nyfiken på vad hon skulle säga om löpningen….såklart. 😉

Av titeln på detta inlägg att döma så kanske ni redan nu tar svaret för givet, men dessvärre så var det inte riktigt just det svaret som jag hade önskat som jag fick. Knipet, som väl var det avgörande gällande hur bäckenbottenmuskulaturen mår, var bra, men med tanke på hur mycket stötar löpning innebär så tyckte Helene ändå att jag skulle avvakta ett litet tag till – för säkerhets skull. I regel säger man ju att man skall vänta 16 veckor innan det är ok att löpa post partum…
Hon sa dock samtidigt att det inte är direkt skadligt att testa att springa lite lagom när man ändå har en viss grundkondition och mår bra i kroppen i övrigt, vilket gjorde att jag helt enkelt tog beslutet i mina egna händer! Jag tar ju dessutom förhållandevis korta, små steg och har inte en så ”studsande” löparstil, vilket kanske kan göra det mindre påfrestande för bäckenbotten likaså. Vad jag kanske snarare är orolig för är min stukade fot som alltjämt är svullen…så ja, kort, lugnt och försiktigt får det bli…men ack så underbart!
To be continued…..

Trevlig fredagkväll på er allihop!
/dísa

Relaterade poster

  • 54
    Ja, det är nog de facto så; jag har aldrig varit i så bra löparform, även om jag ens knappt vågar tänka det - än mindre uttala det högt! Jag har kanske inte mycket att komma med när man jämför med andra, men det är inte det som är grejen…
    Tags: är, ju

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *