Sticka, sticka, sticka....

Intet är som i väntans tider…


…som Erik Axel Karlfeldt skrev i dikten med samma namn (Fridolins visor och andra dikter, 1898).
Citatet må ha använts om och om igen, i olika sammanhang och i olika syften, och jag erkänner att det minst sagt känns aningen klyschigt och urvattnat att lägga in det även här, men jag kunde bara inte låta bli (låt oss skylla på graviditetshormonerna…och ja, en Nobelpristagare är ju alltid en Nobelpristagare, så det är klart att han visste vad han pratade om)! 😉
Utan att gå in på en närmare analys, så syftar väl Karlfeldt framförallt på den då annalkande våren i sin text…men i samband med detta även till det groende livet, kärlek, längtan, att stanna upp just här och nu när allting känns som mest – och det passar väl in om något på rådande situation i vår lilla familj likaså, trots att det är hösten som står för dörren…

Dísa Graviditetsvecka 39

Dísa Graviditetsvecka 39

Ty nog går vi bara och väntar och längtar just nu. Graviditeten är inne på sin 39:e vecka och den lilla trollungen inom mig anses vara färdigvuxen och skulle kunna dyka upp när som helst! Jag är sjukskriven fram till förlossningen sedan någon vecka tillbaka pga sömnstörningar om nätterna och går således hemma och donar och pysslar med det jag mäktar med.
Att vila när man har mycket spring i benen är dock inte det lättaste.

Ajajaj

Ajajaj

Min kropp hjälpte emellertid till med detta genom att snava till i en trappa och stuka foten rejält häromveckan, vilket tvingade ner mig i soffan med foten i högläge och stänga order om att bara sitta i några dagar. Detta resulterade i att islandströjan till Anders snart är klar (skall bara göra en luva, fixa knappar mm), men även i mycket tankar och funderingar kring varför rörelse och fysisk aktivitet betyder så mycket för just mig.

Jag tror att många av er som läser detta och som är aktiva själva känner igen sig i det jag nu kommer att skriva. Även Anders är halvt om halvt skadad nu och rehabtränar, så jag skriver nog för oss båda idag. Men nästan alla som är fysiskt aktiva har ju dessvärre haft någon period av inaktivitet pga skada, brist på inspiration, sjukdom eller kanske varit gravida, och vet hur det är att inte kunna göra det som får en att må så bra.
Ty det är ju just det fysisk aktivitet gör: det får oss att må bra!
Människan är skapad för att röra på sig och jag skulle nu kunna skriva ett långt och uppgivet inlägg om hur skrämmande det är att se hur världen utvecklar sig, hur vi som varelser blir mer och mer passiva både fysiskt och psykologiskt. Men vi har också själva ett ansvar att göra något åt det! Men det får jag ta upp i ett annat inlägg! 😉

Sticka, sticka, sticka....

Sticka, sticka, sticka….

Den effekt fysisk aktivitet har på våra kroppar rent muskulärt osv är också ett kapitel för sig som får ägnas åt i ett annat inlägg, ty det jag tänkte skriva om nu är den psykologiska effekten träningen de facto har!
…något som man kanske inte reflekterar över förrän den dagen man inte kan eller får träna av någon anledning…något som minst sagt påverkat mitt psyke den senaste månaden.

Jag har en ganska mörk bakgrund. Jag skall inte gå in på den för mycket nu, men vi pratar om väldigt många fysiskt och psykiskt destruktiva år som lagts på hög i min livsryggsäck och som satt både synliga och osynliga ärr på min kropp. Har man en gång varit nere i det mörka, så vet man att det är lätt att falla tillbaka igen och har man en gång klättrat upp ur avgrunden, så vill man göra allt för att inte trilla ner dit på nytt och får skapa sig verktyg för att klara av detta!
För mig har träningen och löpningen varit ett sådant verktyg. De facto det mest effektiva av dem alla!

Redan vid förra sekelskiftet intresserade sig läkare och forskare för fysisk aktivitet som en behandlingsmetod mot depression och de såg också ett samband mellan bättre psykisk hälsa och fysisk aktivitet (Franz SL, Hamilton GV. Effects of exercise upon the retardation in condition of depression. American Journal of Insanity 1905;62:239-56) och sedan dess har intresset ökat mer och mer.
SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering) kom 2012 med en rapport i ämnet där man efter att ha gått igenom de studier och den forskning av kvalité som finns i ämnet, anser sig kunna säga att det finns ett vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet kan förebygga depression/återfall i depression och bör vara en del i behandlingen av depression.

Rent konkret så vet vi ju att depression är präglat av ett beteende där isolering, passivitet och tillbakadragenhet är vardag och bara genom att bryta ett sådant beteende via en promenad, miljöombyte osv så har man kommit långt. Detta kan man absolut behöva hjälp med dock (om man är inne i en djup depression), men vi kan nog alla, mer eller mindre grå dagar i livet bevittna att vi mått bättre bara av att komma utanför huset en stund?
Det jag tycker är mest intressant är dock den biokemiska förändringen som sker i hjärnan när vi är aktiva! Man har inte riktigt klarlagt hur detta går till ännu, men det finns flera teorier…och som vanligt så är det nog inte EN mekanism som ligger bakom, utan flera!

Salmon med medarbetare (Salmon P. Effects of physical exercise on anxiety, depression and sensitivity of stress. A unifying theory. Clinical Psychology Review 2001;21:35-61 ) har en hypotes om att man genom fysisk träning blir mer motståndskraftig mot stress. Detta skulle kunna vara kopplat till en minskad aktivitet på hypotalamus-hypofys-binjurebarkaxeln, vars funktion ofta är patologiskt ökad vid depression. Två andra intressanta hypoteser är att man genom att vara fysiskt aktiv förbättrar syntesen och metabolismen av signalsubstanserna noradrenalin, serotonin och dopamin (vilket man har sett via djurförsök, men inte direkt hos människa) liksom att man genom att vara fysiskt aktiv ökar halten av endorfiner i kroppen. Man forskar också en del på hur fysisk aktivitet påverkar cellnybildning i hippocampus, den del av hjärnan som bl a är viktig för inlärning och minne, och depression.

Alla teorier är intressanta och ännu en gång så är det nog HELHETEN som man bör se, inte ett, smalt litet område. Något händer uppenbarligen med oss när vi är aktiva…och kanske än mer när vi är inaktiva?

Människan är skapad för att röra på sig…och är det egentligen inte den fysiska inaktiviteten som skapar en obalans i hjärnan, vilken vi genom fysisk aktivitet kanske kan rätta till igen?

Hur som haver, så sjunker jag långt ner och långt bortom när jag inte kan röra på mig. Just nu får jag göra vad jag klarar av i form av fysisk aktivitet (promenader) och det är skönt att veta att man snart kommer kunna vara tillbaka på banan igen!
Nu börjar detta inlägg bli lite väl långt. Jag skulle helt klart kunna skriva en uppsats i ämnet, men jag får väl återkomma och lär så göra framöver! 😉

Jag längtar ut i skog och mark, efter löpning och vandring.
Jag längtar minst lika mycket efter att få möta vår lilla trollunges blick.
Intet är som i väntans tider….

 

Relaterade poster

  • 75
    Nemo… Det är lätt att fastna i sanningen. Att bli kvar där utan möjlighet att ta sig loss. Att falla tillbaka i dess kyla famn, låta sig omslutas av hennes raka och ärliga ord och att förbittras över att man inte lyckas blunda för de samme. Det är lätt att…
    Tags: är
  • 73
    ...har nu gått sedan livet förändrades totalt. Från att ha varit mer död än levande i så många år började något plötsligt glöda inombords i samband med att jag träffade Anders, för att sedan bryta ut i full brand när vi den 1 september 2014 fick vår fina dotter Líf! Ja, ni får ursäkta den…
    Tags: är
  • 73
    Då jag gissar att många av er som läser detta är löpare, och kanske speciellt långdistanslöpare, så tror jag att ni alla vid något tillfälle har fått problem med mage-tarm under ett pass eller ett lopp och att runner's diarrhea är ett välkänt begrepp, oavsett om man råkat ur för…
    Tags: är
  • 72
    Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras, skriver ordboken. Frustration är den känsla som nu fyller min kropp, skriver jag. För någon dryg vecka sedan gladde jag mig i tanken över att jag troligen skulle möta en ganska så frisk…
    Tags: är

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *