Skorna ligger kanske inte riktigt på hyllan i hallen dock... ;)

Skorna på hyllan – sammanfattning av den tredje och sista trimestern


Jag vill inte riktigt skriva detta inlägg. Det tar emot. Rejält. Redan förra veckan insåg jag dock att det nog var dags, men det tog allt några dagar innan jag kunnat smälta detta faktum och börja acceptera det och nu är de ställda där på hyllan och kommer nog tyvärr att få stå där ett tag innan de plockas ner igen.
Ja, jag pratar dessvärre om löparskorna.
Dock börjar jag ju även inse att detta kanske inte egentligen är slutet på något, utan kanske snarare starten på något nytt: nästa kapitel, nästa äventyr! 🙂

Nu går vi in i gravidtetsvecka 36 och det är bara en dryg månad kvar tills den lille vilda babyn inne i magen skall komma ut. Även om mamma Dísa kanske blir mer och mer stilla, så är det alltjämt full aktivitet inne i magen kan jag intyga! En mysig men fortfarande mycket märklig känsla! En annan märklig känsla är att inse faktum att graviditeten snart är över – att en helt ny fas av livet verkligen sätter igång på riktigt!
Som de flesta andra som har och/eller väntar barn så minns man ju den där dagen för flera månader sedan, då man kände att det var något som var annorlunda i kroppen och fick det där pluset på stickan, som om det var igår. Man minns alla tankar och känslor, ovissheten och förväntningarna…och nu sitter man här, nästan med facit i hand!

Jag skall inte skriva ett långt inlägg om graviditet dock, utan sammanfatta löpningen under denna tredje och sista trimester av graviditeten. Till min hjälp får jag ta och titta tillbaka på mina registreringar på jogg.se – ty sommaren har flutit samman till ett långt äventyr i sig självt, där löpningen legat parallellt när möjlighet att springa funnits! 🙂

Lite bergslöpning på Island

Lite bergslöpning på Island

Den tredje trimestern tar vid i graviditetsvecka 28. Detta var för vår del mitten av juni 2014, dvs en och en halv månad sedan.
Jag hade i maj som mål att springa över 30 km/vecka hela maj månad ut, men förlängde detta till att klara av samma mål hela trimester 2 ut likaså! Jag fördelade då träningen på ca 5 pass/vecka av varierande längd och mådde riktigt bra under min träning. Detta satt i hela den första veckan av sista trimestern, trots att värmen då började ta sig in över landet och temperaturen kröp upp mot +28°C.
Sen var det dags att åka till USA och spela och jag visste med mig att det inte skulle vara lätt att få till vare sig ett större antal pass eller längre turer när man dels skall spela och dels bor i tält, saknar tillgång till dusch osv, något som bekräftades väl på plats – men en liten löptur blev det allt!
Väl hemma igen så fick jag ihop mina +30 km på nytt veckan innan det var dags för nästa äventyr: Island!

Vi höll igång på Island både Anders och jag, både med löpträning och en hel del bad och simning. Men det var också här det började bli lite för tungt och det var en tidig morgon i Akureyri, ganska så exakt en månad in i sista trimestern, som fogarna började krångla.
Efter det tog jag mig några testrundor, som jag får ta och kalla lyxrundor nu, för att känna på kroppen och den sista löpturen jag tog, för en vecka sedan ungefär, blir nog det sista löppasset jag tar innan förlossningen!

Jag kan inte låta bli att undra hur det hade gått med löpningen om det inte vore för avbrotten med resorna! Hade jag kunnat hålla i längre, eller hade det tvärt om belastat skelettet och lederna mer och således tvingat mig att avbryta löpningen än tidigare? Spelar det kanske ingen som helst roll egentligen, utan kroppen är som den är och lederna skulle ha börjat krångla nu oavsett…? Foglossning beror ju trots allt främst på hormonella förändringar i kroppen och går inte, så vitt man vet, att förhindra eller stoppa.
Svaret på dessa frågor kommer jag ju dock aldrig att få och kanske bör jag inte fundera för mycket heller, utan snarare vara tacksam över att jag de facto har kunnat hålla igång så pass länge med löpningen som jag ändå har kunnat? 🙂

Skorna ligger kanske inte riktigt på hyllan i hallen dock... ;)

Skorna ligger kanske inte riktigt på hyllan i hallen dock… 😉

Och nej…det är klart att jag inte bara ligger på soffan nu! Löparskorna må stå på hyllan (i alla fall rent bildligt haha), men Anders har tagit sig an min gamla cykel och gjort i ordning den så att jag kan cykla (främst i transportsyfte dock, några cykelpass lämpar sig inte min gamla REX för längre hehe), vi badar och simmar i sjöarna i området där vi bor nästan varje dag – även förra veckan då vi båda började jobba igen efter semestern – och promenader har jag inga problem med…än! 🙂

Mitt mål nu är att vara så fysiskt aktiv jag orkar och klarar av så länge det bara går – främst för att det är det jag mår bäst av rent psykiskt, men självfallet även fysiologiskt.

Som vanligt så kan jag inte annat än understryka vikten av att alla graviditeter är olika och att alla bör sätta upp mål som passar just dem och sina kroppar – och aldrig göra något som känns obehagligt eller fel! För mig fungerade det uppenbarligen att vara relativt aktiv inom löpningen fram till graviditetsvecka 35, för andra har det gått att springa under hela graviditeten och för vissa går det knappt att röra sig efter vecka 11. Lyssna på dig och din kropp, hitta alternativ träning under de 40 veckor du väntar och gör vad du mår bra av! 🙂

 

/dísa

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *