Bäcken och fogar

Symfysiolys, foglossning, bäckenuppluckring – även oälskat barn har visst många namn…


Efter att ha upplevt den huggande känslan i pelvis under min lilla löptur i Akureyri för ca 2 veckor sedan har jag kontaktat både den ena och den andre experten i min omgivning för att få lite diagnos, tips och råd. Initialt frågade jag min kära vän Jennie som både som doula, 3-barnsmor, löperska och massör vet vad hon pratar om. Hon misstänkte snabbt foglossning och uppmuntrade mig att ta det lugnt nu framöver – i alla fall med löpningen och sådana rörelser som gör ont.
Jag kontaktade även Eva Fridman som jag känner via jogg.se och sedan Soteleden Terrängmarathon, sjukgymnast, mamma, löpare, simmare och mamma-tränare! Hennes svar var en repetition av Jennies.
I samband med rutinkoll hos MVC, dagen efter att vi kom hem från Island, passade jag såklart på att höra mig för lite också.
Och ja…att barnmorskans svar var ett eko av både Jennies och Evas kanske inte var så oväntat.

…men igårkväll så kom den, den slutgiltiga domen med stort D:

”Jag tycker du ska sluta springa om fogarna börjar krångla. Även korta turer är dumt, skulle jag säga, givet dina symtom. Att det gör ont i vila är ett tecken att ta på allvar särskilt om det inte har samband med att du varit i farten. Uppluckring av ligament och den inflammation/instabilitet som sker i samband med foglossning kan bli väldigt besvärligt. Lyssna på kroppen.”

Raderna är hämtade ur ett mail från min mycket käre vän och kollega, tillika överläkare, trippelspecialist och docent, föreläsare, 4-barnsfar, löpare, cyklist…ja, vilka positiva titlar kan man inte ge denna människa? Utöver all kunskap och erfarenhet han bär på, så känner han mig så pass väl att han blott nekar mig träning om han vet att det är ett måste. Och nu sa han nej.

Sista dagen av vecka 34

Sista dagen av vecka 34

Jag litar absolut på Jennie och Eva liksom min bm, men jag måste erkänna att jag har haft lite svårt att följa order. Dels så testsprang jag en kort runda förra veckan, lugnt och försiktigt…och tog sedan 2 rundor till (alla mellan 3-6 km). Under runda 1 och 2 (dryga 3 km vardera i extremt lugnt tempo, nästintill gång) fick jag ont initialt. Det jag upplever är huggande smärtor, precis i benet/leden som går från bäckenet ner mot lårbenet, och en känsla av att dessa ben viker sig (är mjuka). Efter en stund gick det dock över under båda passen.
Runda 3, som blev 6 km, hade jag ingen smärta alls. Jag spände då åt bäckenstödsbältet extra hårt, sprang med fokus på små, korta babysteps – nästintill tävlingsgång i friidrott – och var noga med hållning och långsamt tempo. Efter att klockan pep att jag var inne på km nummer 5 så kände jag nog av ett molande obehag i hela bäckenet dock, men inga stick eller hugg. Jag kände inte av någon ytterligare smärta under resten av dagen.

Men. Huggen och smärtan kommer stundom oprovocerat likaså – även om jag bara tagit det lugnt. Främst om jag sträcker mig efter något eller står konstigt. Den sitter inte i mer än några sekunder, men den är där…och det är väl det som är ett tecken på att jag bör ta det lugnare med just löpningen.
Kortfattat så bör jag nog lyssna på alla mina fyra experter nu, vare sig jag vill eller inte…

Tänk att man kan ha sådana ”krig” med sig själv gällande om man ska springa eller inte, när man väl kan springa, och att man kan bli så uppriktigt ledsen som jag känner mig nu eller som man kan bli om man skadar sig och inte får springa! Jag skall minsann komma ihåg denna känsla i framtiden och plocka fram den för att motivera mig de där motiga dagarna då jag hellre vill ligga på soffan än ge mig ut.

Jag skall nog inte vara så gnällig ändå. Många kvinnor har svårare foglossning än såhär, besvär som dessutom ofta kan starta tidigare i graviditeten och som begränsar dem både i arbetslivet och på fritiden. Jag är glad att jag har kunnat springa såhär långt in i graviditeten över huvudtaget! 🙂

Vad är då Symfysiolys?
Ja…egentligen så är det en ganska så naturlig del av graviditeten. Redan under den första trimestern börjar hormonet Relaxin, som jag nämnt i tidigare inlägg, att frisättas för att mjuka upp och göra bäckenet rörligare. Detta för att underlätta för bäckenet att vidga sig när det är dags för bebisen att komma ut. Alla får dock inte besvär relaterade till de uppluckrade lederna och skelettet. Varför vet man inte och både vältränade som otränade kan drabbas.
Vältränad rygg- och bukmuskulatur kan hjälpa till att avlasta bäckenet, men är ändå ingen garanti för att slippa problemen.

Bäcken och fogar

Bäcken och fogar

Smärta i rygg och bäcken kan dock vara orsakat av annat också, t ex att man går och rör sig annorlunda pga den växande magen! Om någon som läser detta har besvär, så prata alltid med er barnmorska så att ni får rätt diagnos!

Via Sjukvårdsupplysningen kan man få lite mer information samt tips och råd för att förebygga och lindra smärtan i den mån det går!

Själv får jag försöka hitta på någon annan form av träning nu.
Om inte cykeln hade varit så gammal och skranglig, hade den varit ett givet val, och om det hade funnits bra sim-möjligheter i närheten, så hade jag lätt kunnat tänka mig att gå till simhallen.
Troligen blir det promenader och efter lite cykelrenovering, kanske också cykel.

Jag har även redan nu börjat tänka på vad som händer sen gällande träning och beställde i helgen Olga Rönnbergs bok ”Träning för nyblivna mammor”.
Efter att jag kan komma igång och träna mer på allvar igen, så måste jag få in mer varierad träning i form av styrka, kanske yoga igen samt cykel. Denna bok tycks ha ett bra program, recensionerna att döma, för att bygga upp bäcken, buk och rygg – delar som är minst sagt väsentliga för oss löpare, men som jag dessvärre varit alltför slapp med det senaste året.

Dags att skissa på en plan kanske… 😉

/dísa

Relaterade poster

  • 64
    Borås Ultra Marathon - 87km terränglöpning mellan Göteborg och Borås. "Vem vill springa detta mer än jag?" - så löd tävlingsskaparens fråga inför BUM förra året. Då liksom nu var det en hel del som delade samma tanke. Iår var 120 löpare anmälda för start i Skatås för den långa…
    Tags: är, km
  • 56
    Nemo… Det är lätt att fastna i sanningen. Att bli kvar där utan möjlighet att ta sig loss. Att falla tillbaka i dess kyla famn, låta sig omslutas av hennes raka och ärliga ord och att förbittras över att man inte lyckas blunda för de samme. Det är lätt att…
    Tags: är
  • 54
    Del 2 av bloggandet för Alingsås Tidning. Idag var det Anders tur, och det ser ut såhär: Från noll till 5km…eller så menar jag Ultra. Hur ska man gå tillväga för att börja träna löpning? För totala nybörjare som vill ta sina första steg mot ett hägrande lopp, eller kanske för…
    Tags: är, km, springa
  • 54
    Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen,…
    Tags: är

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *