I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp. 1


Som Anders redan har nämnt så har vi nu, efter ett par slitsamma veckor, lyckats gå i mål när det gäller flytten (om man förbiser allt arbete som nu kvarstår med att komma i ordning inne i huset…men det är en annan historia). Utan all hjälp från familj och vänner hade detta aldrig varit möjligt! Jag kan inte tacka – framförallt – mamma nog för all hjälp med städ och stök i min gamla lya, eller pappa för alla turer fram och tillbaka med lådor och kassar, min bror och syster som ställt upp med att bära och kånka möbler och lådor (och dem alla för att de haft tålamod med min trötthet och mitt stundtals mycket labila humör haha)! Det samma gäller gänget från Alingsås som slutit upp och hjälpt till minst lika mycket liksom Jocke som såg till att det löste sig med min gamla lägenhet och alla andra vänner som funnits med på ett eller annat vis!

 

TACK!

 

Men…som en klok människa någon gång myntade så finns det inget målsnöre i livets lopp, utan de snören vi passerar är bara starten till ett nytt lopp.  

Och detta för mig ju inte helt osökt in på vårens löparplaner.

 

Ankträning har ju fått vara den dominerande träningsformen under dessa veckor. Skall jag vara helt ärlig minns jag inte när jag sprang senast…troligen var det för ca 3-4 veckor sedan, då tillsammans med en god vän som vill komma igång att springa i terrängen (hur går det Johe?)! Efter detta har det helt enkelt inte funnits tid eller ork. Kan jag skylla på det?

Både ja och nej.

Men att vrida tillbaka tiden nu är det ingen idé att försöka lägga energi på. Skall man framåt, mot nästa målsnöre, måste man ju hålla blicken på stigen framför sig! Annars är risken stor att man snubblar på en rot och gör sig illa. Det vet vi alla som håller till i terrängen! 😉

Min plan nu är att försöka komma igång och få mer struktur på träningen över lag. Hellre korta rundor, än inga rundor. Tre rundor per vecka nu initialt känns rimligt. Igår var första gången jag alls tog en promenad i ”mina nya skogar”, då Anders guidade mig igenom en enklare ”bas-slinga” att ta sig runt nu i början. Själv har jag också funderat lite, kollat kartan och försökt hitta lämpliga stigar och vägar att röra mig på.

Om några veckor hoppas jag kunna öka dosen lite, kanske genom att utöka antalet löpardagar, men hålla mig kvar till kortare distanser, eller genom att utöka distanserna men vidmakthålla de tre stående löparpassen per vecka. Jag tror att kropp och ork kommer att få bestämma detta och det känns bättre att ha både en plan A och en plan B att förhålla sig till.

 

Om bara ett par veckor är det dags för Skatås Mörkaste, ett traillopp efter solnedgången i mina (numera) gamla hemskogar! Min plan, i vintras, var att detta troligen skulle bli mitt sista lopp innan jag lägger ”tävlandet” på hyllan för den här säsongen. Att springa blott korta banan, 6,5 km, känns märkligt bara det (då min ”nedre gräns” brukar ligga på 18 km svår teräng, eller 21 km vanlig terräng), men både med tanke på att lilltrollet nu växer i magen och gör sig klart märkbart – speciellt om kvällarna – och att träningen blivit som den blivit det senaste, så kanske det ändå är det jag får rikta in mig på?Bohuslän

 

Om detta blir det sista loppet för i år låter jag dock ännu vara osagt.

Efter att Anders spanat in och visat bansträckningen för Soteleden Terrängmarathon blir man ju otroligt sugen på att ta sig an 12-km banan! Vilken miljö! Detta är ett lopp helt i min smak! För er som inte varit inne och tittat, så rekommenderar jag IK Granits videoklipp från banan för att få lite mersmak!

Den 3 maj är jag precis i slutet av graviditetsvecka 22. I min tanke är det inga problem, men visst måste man lyssna på och respektera vad som händer i kroppen. Efter att detta är upplagt och klart, skall jag höra av mig till arrangörerna IK Granit och höra om det är ok att man går/halvlunkar sig igenom 12:an! I så fall har jag ännu ett mål framför mig! Vilken krona på verket det hade varit – avsluta tävlingssäsongen i det vackra Ránríki/Ranarike!

 

/Dísa


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En tanke om “I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp.